Twitter: Ett gigantiskt ständigt pågående mingelparty

Jag har funderat på vad den största poängen är med att använda Twitter i arbetet för en enskild anställd på ett företag som jobbar med försäljning. För det kan ju vara så att du jobbar på ett företag där man fortfarande inte förstått poängen med Twitter och/eller har en strategi för företagets närvaro där. Det finns ändå en stor poäng för den enskilde medarbetaren att vara närvarande.

Jag gör affärer tack vare min närvaro på Twitter och jag ska försöka förklara hur jag tror man skall använda Twitter så det konkret kan vara till nytta. Och jag skulle alltså vilja beskriva min närvaro på Twitter i mångt och mycket som att vara med i ett ständigt pågående och gigantiskt mingelparty.

Likheter mellan Twitter och ett mingelparty

När man är på konferenser inom sitt affärsområde med seminarier och föreläsningar så är det intressant och lärorikt (för det mesta). Men det är ju inte under sessionerna som man knyter nya affärskontakter och lär känna nya folk. Det gör man desto mer under pauserna och på lunchen. Och ordnas det dessutom ett mingelparty på kvällen under en konferens så är det som allra bäst tillfälle att lära känna och få kontakt med de övriga deltagarna. Man glider runt och småpratar med folk, byter visitkort osv. En del man pratar med håller på med helt andra saker än en själv. Men man kan alltid lära sig något nytt och lära känna nya människor. Allt som oftast kan du ha turen att träffa på presumtiva affärspartners, kunder, leverantörer osv. Men går du runt på mingelpartyt och toksäljer kommer du att bli opopulär. För folk vill inte prata med säljare där. Jobbrelaterat är ok, men inget säljsnack.

Därför handar det på Twitter, liksom på mingelpartyt, om att bara vara sig själv. Prata om det man är intresserad av. Och ännu viktigare: Intressera sig för vad den andre är intresserad av. Bjud lite på dig själv så kommer du även att få något tillbaka.  Detta kanske låter lite creepy och som att det ligger någon medveten plan bakom detta (manipulering). Men så menar jag inte. Jag menar att man bara genom att vara sig själv och vara helt öppen (transparent) med vad man jobbar med kan räcka för att någon annan kanske blir intresserad av vad du håller på med.

Jag har varit pÃ¥ mingelpartyn där en del är födda till s.k. “business match-makers” (sorry, hittar inte pÃ¥ nÃ¥t bra svenskt ord för det). När de fÃ¥r höra vad man jobbar med kommer de genast att tänka pÃ¥ ett par personer som man absolut borde träffa. PÃ¥ Twitter finns även samma kategori av folk. Och de flesta skickar vidare sÃ¥dant man tycker är intressant.

Skillnaden mellan Twitter och ett mingelparty

Men den stora skillnaden mellan mingelpartyt och Twitter är att mingelpartyt tar slut medan bruset och samtalet på Twitter pågår dygnet runt, årets alla dagar. En vacker dag tar nog även mingelpartyt på Twitter slut. Men då är det bara för att allt folk har dragit vidare till nästa mingelparty som då heter nåt annat. Se till att du alltid hänger där de andra är. För mig har kontakterna på Twitter lett till konkreta saker som bra kundmöten och affärer. Dessutom är det en nyttig erfarenhet att konversera med något i begränsningen av 140 tecken. Det gäller att bara säga det viktigaste.

Och både på mingelpartyt och på Twitter lär du känna en massa trevliga folk. Några kanske du blir vänner med och har kontakt med för lång tid framöver.

Twitter och Sociala medier (ursäkta uttrycket, Michaela Schmied ;-) handlar om att vara just social. Precis som mingelpartyt.

En riktig mashup mellan ett klassiskt konferensmingel och Twitter är när man sätter upp en s.k. backchannel för en konferens. Det vill säga man enas om en hashtag (ett unikt, identifierande ord) som gäller för konferensen och därmed kan alla på plats och även de som följer konferensen på håll hitta varandras tweet.

Jag heter Daniel Erkstam – kom och mingla med mig: @erkstam.

Författaren

Daniel Erkstam