Integritet i sociala medier – lämnar kunderna ut sig?
Vid det här laget har jag ganska mÃ¥nga gÃ¥nger fÃ¥tt reaktionen “Facebook? NEJ! Jag tänker absolut inte lägga ut mig själv pÃ¥ nätet!“. Jag har all respekt för den här Ã¥sikten och den är dessutom väldigt intressant, framför allt eftersom det visar att mÃ¥nga av vÃ¥ra kunder aldrig kommer att engagera sig i sociala medier – nÃ¥gonsin.
Som vi vet använder yngre människor Internet mer än äldre (IIS), men ocksÃ¥ pÃ¥ helt andra sätt (SCB). Det finns en tydlig tendens idag att ju yngre en person är, desto mer positiv ställer man sig till att till exempel ladda upp bilder pÃ¥ sig själv. FrÃ¥ga till exempel en modebloggande 18-Ã¥ring hur hon ställer sig till detta. SÃ¥ länge det är respektabla bilder ser hon med största sannolikhet inte detta som nÃ¥got negativt, utan som nÃ¥got positivt. Viljan att bli “microkändis” är utspridd och mÃ¥nga lägger ut sÃ¥ mycket information som möjligt om sig själva. Det här stÃ¥r ju i direkt kontrast till den äldre gruppen.
Eftersom unga kvinnor är i klar majoritet i användandet av sociala medier och sociala medier spÃ¥s vara framtiden för företagsvärlden, betyder det att vi inom kort kan att se ett maktskifte frÃ¥n äldre män till unga kvinnor? Det är inte alls omöjligt…
Segmentering av användarna av Facebook i Sverige efter kön och ålder, 2009-05-28
Det den yngre gruppen måste ta åt sig är att publik information på Internet aldrig kan raderas. Men, till den yngre gruppens försvar kan sägas att i och med att du som användare dels kan kontrollera vilka bilder och vilka texter du själv delar med dig av och att du dessutom ofta kan kontrollera vem som får se dessa texter och bilder, så är sociala nätverk som Facebook ur den aspekten inte mer integritetskränkande än du gör det till.
SÃ¥ vad är nu syftet med detta? Jo, det handlar om kommunikation. Människorna som idag av integritetsskäl inte använder sociala medier kommer imorgon inte kunna övertygas att börja använda sociala medier med hjälp av argument som bygger pÃ¥ rationell nytta. Nackdelarna överväger fördelarna för den gruppen. MÃ¥nga kommer aldrig att engagera sig i sociala medier, men vissa av dem kan troligtvis börja ta del av informationen – om den själva inte mÃ¥ste ge ut nÃ¥gonting om sig själva – och dÃ¥ mÃ¥ste det respekteras för att man ska lyckas.
Men är det då sociala medier, eller är det traditionell envägskommunikation som flyttat och blivit digital?
Intressant frÃ¥geställning i slutet om sociala medier egentligen är traditionell envägskommunikation som blivit digital. Givetvis är mikroblogg-kändiskapet en numera stor del i de sociala medierna som ocksÃ¥ lockar medial uppmärksamhet. Men lÃ¥ngt ifrÃ¥n den enda intressanta delen. Det som jag tycker belyses för lite är nichade diskussionsforum utanför Facebook och Twitter där delandet av information, Ã¥sikter och bilder aktivt understöds av engagerade medlemmar. Kanske är det sÃ¥ att när marknaden nÃ¥tt en “mättnad” av Facebook, modebloggar och Twitter men för den skull inte vill ge upp sitt digitala liv, istället splittras upp i olika intressesfärer med spcificerade diskussionsämnen? Det är kanske där marknadsförare i sociala medier borde rikta sin uppmärksamhet i högre grad än vad man gör idag?
Vad har du för kommentar på det här?
Additional comments powered by BackType